Efter bomben

VAD ÄR VÄRST?

Antalet civila som dödas eller skadas i Afghanistan ökar. Enligt FN dödades över 1200 och nästan 2000 skadades under det första halvåret i år. Ungefär 12 procent av offren ska ha dödats eller skadats av utländska trupper eller afghanska säkerhetsstyrkor. En fruktansvärd siffra. Antalet som ska ha dödats eller skadats av talibanerna uppgår till ungefär 76 procent.

Antalet civila som drabbas styr nu debatten kring Sveriges närvaron i Afghanistan. Det verkar ju onekligen också vara så att antalet civila som dödas och skadas stiger. Det ska naturligtvis finnas en debatt kring detta. Dock finns det saker som jag aldrig hör någon nämna. En sådan sak kan t.ex vara frågan kring hur många som hade dödats om utländska trupper inte fanns i landet.

Enligt Amnestys årsrapport 1999 ska talibanerna avsiktligt och systematiskt ha dödat tusentals hazarer dagarna efter att dom tagit kontroll över Mazar e Sharif, där den svenska campen i afghanistan nu finns. Finns det något som säger att dom inte skulle göra den här typen av etnisk rensning igen? Varför disskuteras inte effekterna av ett talibanstyre kontra den utländska närvaron? Är det okej att musik förbjuds och att kvinnor inte får läsa annat än koranen efter åtta års ålder, alternativt som nu att USA får leka världspolis i ett land för sin egen vinnings skull? Jag kan inte säga vad som är att föredra men varför disskuteras det inte? Jag är rädd att världen håller på att vända Afghanistan ryggen grundat på sådana uppgifter som säljer lösnummer i tidningarna.

Nedan en liten by väster om Mazar e Sharif som får besök av utländska trupper.

OPERATION ÄNLIGEN INPLANERAD

Min läkningsprocess är inne i ett kritiskt skeende. I månadsskiftet har jag fått tid för operation. Det som ska göras är antingen en borttagning av den ställning som nu sitter på mitt ben eller en ny bentransplantation. En bentransplantation skulle innebära att jag får vänta ytterligare några månader till på att få lära mig gå igen. Vid en borttagning av ställningen skulle jag efter några veckor med gips kunna inleda gåträningen. Jag vågar naturligtvis inte hoppas på något men hur som helst kommer jag att komma ett steg närmre min comeback som ”utan-kryckor-gående-invånare”. Skönt.

INGEN ILSKA

Idag är det exakt nio månader sedan jag och mina kollegor körde på en vägbomb i norra Afghanistan. Vissa saker plågar mig fortfarande. Jag tänker ofta på den afghanske tolk som satt brevid mig och inte överlevde. Jag tänker också på mina kamrater som, kanske för resten av sina liv, kommer att bära med sig händelsen både fysiskt och psykiskt.

Något som nästan förvånar mig är att jag inte känner någon som helst ilska emot den eller dom som utförde attentatet. Kanske är det sådana känslor som kommer senare, men jag tror inte det. Jag tänker nog så att om jag hade växt upp under samma förutsättningar som attentatsmannen så kanske det lika gärna hade varit jag som utförde det. Vem vet?

DEN SKRATTANDE NORRMANNEN

I förra veckan träffade jag en norrman på stan som frågade vad jag råkat ut för eftersom jag hade en stor ställning på benet. Jag berättade för honom och han sa att han kände någon som kände en av dom norska soldater som förlorade livet i det vägbombsattentat som hände för någon månad sedan. Han pratade också om dom anhöriga och hur debatten går i Norge om Afghanistan. Jag berättade att det är ungefär samma sak i Sverige och av någon anledning kom vi in på den ekonomiska biten. Han frågade mig hur mycket jag och mina anhöriga fått i ersättning för det som hänt. Dom anhöriga får ingenting sa jag och försäkringspengarna för mina skador får jag som tidigast efter ett och ett halvt år. Norrmannen höjde på ögonbrynen och började nästan att skratta. Är det sant?, sa han. I Norge betalas det genast ut en ersättning till dom anhöriga om det händer något, sa han. Han frågade sedan om jag får någon slags ersättning nu under tiden jag inte kan jobba. Jo då, sa jag. Jag får 10 000 kr i månaden ungefär från Försäkringskassan. Nu var hans skratt ännu närmre. När han sedan fick höra att jag fick ut omkring 26000 kr i månaden under min tid i Afghanistan så kunde han inte hålla sig längre. Han skrattade högt och skakade på huvudet. Ni är ju helt galna som åker till Afghanistan under sådana förhållanden, sa han och gick sedan vidare… Och jag som tycker jag har det bra ekonomiskt sätt. Bortskämda norrmän!

NI FÅR NOG SOM NI VILL TILL SLUT

USA planerar att dra sig ur Afghanistan under 2012. Holland drar tillbaka sina 2600 soldater redan nästa år och Kanada lika så. Om allt detta sker kommer Sverige inte kunna vara kvar. Det blir ekonomiskt och säkerhetsmässigt ohållbart. Hur ska det då gå för afghanerna i det svenska ansvarsområdet? Dom klarar sig nog bra ändå. Det finns ju civila hjälporganisationer i området. Om dom nu vågar stanna. Men det ordnar sig nog! Bra att alla ni som är emot den svenska insatsen får som ni vill i alla fall. Ni skickar väl extra mycket pengar för att hjälpa afghanerna då va? …Bra. 

Nedan en pojke i en liten bergsby som hoppas få fortsätta gå i skolan .